sinandthecity

Kunde aldrig för mitt liv tro att allt skulle kretsa kring en liten varelse på 10 kg som kommunicerar genom att hojta, tjoa o jollra. Men det gör det! Iaf för oss. Vi är i stort sett med honom 24 timmar om dygnet o är vi mot förmodan ute ensamma så pratas o skrattas det om den lilla mannen konstant. Han upptar vårat liv för tillfället, fullständigt. Helt underbart fantastiskt, samtidigt som det är galet förvirrande. Man glömmer bort sig själv så ofta.. Vem är jag egentligen? Vilka är vi???

ojj.. det kommer krävas en hel del av oss för att vi ska kunna bli oss själva igen o bara låta Jack vara den tredje familjemedlemmen o inte hela livet. =P Självklart är han det väsentliga o det mest älskvärda men vi är människor med viljor, tankar o känslor vi också. Man klarar sig i dimman av isolerad föräldrarskap en stund men snart är det dags att få honom att pröva sina små vingar(med det menar jag "små" vingar, han är bara 9½ månad) o för oss att återfå kontrollen över våra liv.